Jag tycker om att skapa mig illusionen om att jag skulle vara oberoende av allt. Att jag inte behöver någon eller nånting förutom mig själv. Det skulle kännas så skönt på något vis…
Jag tycker inte om att resa egentligen, man måste alltid planera massvis med saker som gör att man blir beroende av annat. Jag har precis köpt en ny netbook, för att kunna utnyttja tiden under resan mer effektivt.
”Man ska rätta munnen efter matsäcken.”
Det är nånting min pappa brukar säga ibland. Om man ska välja ett ordspråk att ha som favorit så är det nog detta. Det talar verkligen för ett oberoende. Man anpassar sig efter situationen helt enkelt. Klaga inte på vintern, den kommer ändå igen nästa år. Inser man inte detta så går man nästan halva livet och klagar på årstiden, klagar man sen också på regnet så är det inte mycket kvar att vara glad över…
Varför inte göra det bästa möjliga av den aktuella årstiden istället? Snart blir det mörkt och sen blir det kallt. Dimma, regn, snö, slask, snö, slask, mörker, kyla, blöta skor, förfrusna öron… Negativt? Det låter rätt dåligt, det kan jag hålla med om… Men genom att enbart acceptera det, som jag gör nu, gör att det blir lite bättre tror jag.
Det är dags att sluta med shorts, snart är det konstant tjocktröja som gäller också, inget dåligt med det, det är skönt. Hörlurarnas tidsepok är snart här, liksom den var här för nästan ett år sedan också. Man kan alltid förbättra en kall och mörk busspromenad med musik, luva, mössa, vantar och jacka.
luvan på för hösten… (hatten av för våren osv…)
En tallrik kål 