Ingen stat borde vara som Texas.

Om ni känner er osäkra kan ni börja med att se den långa trailern till den långa filmen.

Hela filmen:

Alla stater borde vara som Texas.

Vår absolut första film. Vi hade 9 timmar på oss att skriva manus, filma och lämna in. Vi fick ett tema, tre platser och tre föremål som vi var tvungna att ha med. Här följer resultatet som – tro det eller ej – tog hem Sörmlands 9H-klass!

Jag köpte den här skjortan för ganska exakt ett år sedan men har på senaste tiden slutat använda den då jag mer och mer tycker att den liknar något man har på sig i en målarverkstad. Men jag gillade fortfarande färgerna och tänket. Därför klippte jag av 1,5 dm, zick-zackade och sydde upp. Det enligt mig roligaste och bästa att göra om man tröttnat på ett plagg! För att åter igen inte få det att likna något som för tankarna till en målarverkstad, pyjamas eller annat halvocharmigt är det bra att på ”kortsidorna” (=sidorna där man har armarna) av skjortan klippa av mer tyg, i form av ett upp- och nervänt U, så att nederkanten inte blir helt rak. För- och efterbild återfinns nedanför.

Det är inte lätt när man har mjäll.

Lycka till!

* Priset skulle kunna uppfattas som tråkigt.

Alla stjärnor var glada, förutom den trasiga. För han var trasig.

Med glädje köpte jag denna förpackning i hopp om att den skulle räcka ett halvår (efter ännu en av mina fantastiska uträkningar).

Sedan kom en natt. En natt fylld av snytningar, nysningar och rinnande snor. Och på denna enda natt försvann en hel rulle.

snor

 Den blir så mycket sorgligare med rullstolen i bakgrunden.

Nyklippt och glad.

Det jag tror mig vara bra på, löser mina så kallade problem åt mig, utan att jag ens behöver använda mig av mina förmågor. Det räcker med att glo på skärmen och tro att jag ritar.

Nåja, det jag egentligen skulle komma till är att avsaknaden av att göra någonting drar mig lite neråt. Det mest stimulerande jag gör, är att hacka sten och utforska grottor – på Minecraft. Hur kommer det sig att ett spel (som man knappt kan avancera i och som inte går att vinna) gör att jag känner mig bättre? Som att jag faktiskt har gjort någonting riktigt bra när jag har lagt ner fem timmar på att utforska en stor grotta med massvis med monster i. Det är ju faktiskt en bra prestation. Jag förstår mig plötsligt på alla dessa ingrodda, insnöade nördar som bara måste spela sitt WoW eller vad det nu är, hela nätterna. Av någon outgrundlig anledning så tror vi själva på att vi faktiskt har varit väldigt duktiga och klarat någonting stort.

Det vi i själva verket har gjort är att slösa bort ännu en dag framför skärmen, när vi faktiskt skulle ha kunna gjort någonting vettigt, som att ha ett jobb och tjäna pengar. ”So we can buy shit we don’t need.” som Tyler Durden säger, men att kunna köpa mat för pengarna är i alla fall bra och någonting som behövs, liksom att betala hyra.

Jag tror att det här är lite av en paradox, eller ett dilemma, slösar vi tiden eller inte? Om vi nu bortser från den lilla ekonomiska inkomst som vi faktiskt behöver göra oss förtjänta av för att överleva (mat + hyra). Det vi presterar i den fiktiva värld som datorerna ger oss, är det skit, eller är det inte skit?